Allmänt

Inleder helg.

Har en  känsla av ångest som inte vill släppa greppet.
Den kom när jag läste om Magdalena Graf som förlorat sin son.
Tänker på hur skört livet är.
Jag klarar det helt enkelt inte.
Känner mig fånig som ångestar när jag har det så bra.
Tänker på vad min väninna går igenom också. Varför får sådana som jag slängar av oro när jag har det bäst av alla? 
Nu inleder jag och JR en egen myshelg med mat som vi gillar, precis just nu gör jag råstekt potatis med mycket vitlök. Till det pepparbiff. 
Får du också oförklarlig oro och sorg ibland?
Jag som har det bäst i världen.
Måste ringa mina älskade söner men de tror ju oftast inte jag är klok när jag ringer sådana samtal....
#1 - - Mor:

Det kan jag tala om , kära Storskräll, att när man har barn så har man ALLTID ångest av något slag. Det finns ALLTID där och i perioder. Ibland känns det lugnt men ibland ligger man där i den s.k. "vargtimmen" på natten och vrider sig och funderar. Jag tror att det hör moderskap och faderskap till.

#2 - - Camilla:

Usch ja... visst kan man få inslag av ångest emellanåt och speciellt efter det jobb man har, allt man skriver. Man vet att precis allt kan hända. Har dock inte hört vad som hänt med Graafs son, men att förlora barn är något som bara är för grymt för att få hända.