Allmänt

Distans Halvmara avklarad!

Det där med från milen mot evigheten...
Idag har jag varit i min evighet och vänt!
2, 1 mil bort, där ligger min evighet för närvarande!
 
Före....
I förmiddags fick jag bara för mig att prova distansen. Jag har tidigare aldrig sprungit längre än 1,8 mil så jag programmerade mig att springa på ca 6,5 min per km och bara mala på utan att tänka....
Det gick väldigt bra fram till 1,5 mil då jag började bli väldigt törstig och få en blåsa på hälen.
(...Dags att ge fötterna lite fil och kärlek...)
Jag körde ändå vidare och klarade mig i mål.
Efteråt!
Stolt och glad att ha klarat det!
Om jag ska jämföra var jag otroligt mycket tröttare och totalt slut när jag för några år sedan klarade att springa milen för första gången.
Har dock i och med detta känt min begränsning att hela Lidingöloppet, 3 mil nog inte kan komma på tal för mig i år...
#1 - - Mor:

Testa å spring hem till barndomshemmet när du ändå är på G. ?

Svar: Jag har tänkt att cykla dit i vår!!!!
Frudin

#2 - - Camilla:

Ruskigt bra jobbat! Imponerande!

#3 - - Home2tiny:

Wow riktigt bra jobbat. Själv har jag för tillfället en kropp som jobbar mot mig istället för med mig, men blir inspirerad nu att börja med lätta promenader i alla fall. Hoppas foten fick mycket omvårdnad o kärlek, verkade vara i stort behov av det...Kramisar Tina

#4 - - Kraka:

Tur att klockan snart är 06! Jag tyckte först att det var en bild på ett bröst, ett gammalt och inte helt friskt dito. Blåsan trodde jag var bröstvårtan. Fick titta en lång stund innan jag såg att det var en fot. En sjuksköterska som inte ser skillnad på fötter och bröst bör få gå hem och vila upp sig, minst två nätter. (Vakar av idag och går på fredag kväll)