Motion vecka 48.

Blev inte så mycket denna vecka heller. Grannen och jag förskte komma igång och vinterspringa men så kom mitt ryggskott och röra på sig blev väldigt svårt. Försökte på lördagen promenera 2 km och det tog 40 minuter! Det säger lite om tempot....
 
Måndag 24 /11: -
Tisdag 25/12: Löpning 5 km med grannen.
 
Onsdag 26/11:-
Torsdag 27/11:-
Fredag 28/11:-
Lördag 29/11: Imponerande ryggskottspromenad: 2 km på 40 min!
Söndag 30/11:-
 
 

Invalido.

Igår morse var min lediga dag. 
Äntligen mår jag helt bra igen! Inte en prick på kroppen så långt ögat når! 
Det är en underbar känsla att inte känna sig förgiftad som jag gjorde.
Jag gick på morgonen upp på vinden för att hämta ned kartonger med adventspynt och foton på barnen när de var små som jag tänkte snart börja pyssla med till dem. 
Jag såg framför mig en frisk löprunda i den friska fuktiga luften under förmiddagen. 

När jag lyfte ned allt från vindsluckan kände jag att jag blev ansträngd i ryggen. 
Jag åkte till Kungens kurva och köpte lite nya fönstretstjärnor. 
När jag kom hem och skulle stiga ur bilen var det helt stelt i ryggslutet. 
Skam den som ger sig så jag pysslade ändå upp adventspyntet. 
Någon stans där tog det helt stopp. 
Ryggskott var ett faktum. 
Benen började vika sig helt okontrollerat och smärtorna är helt olidliga.  
Jag kan inte gå, inte resa mig eller alls manövrera benen.
JR bär mig till toan och hjälper mig med precis allt.

Hur lång tid tar sådant här på sig att gå över? Som tur är hade jag några utgångna Voltarentabletter i badrumsskåpet som jag nu girigt tar.
Vi skulle ju ha pepparkaksbak med barnen denna helg och i morgon natt ska jag jobba. Som det ser ut i nuläget är det helt uteslutet. Väntar dock lite till om det helt magiskt släpper.
Hur fort brukar sådant där släppa?
Tur att jag gjort pepparkaksdegarna redan tidigare i veckan så kan familjen baka lite ändå.

By the way...någon som har en rullator att låna ut?

Njuter av frånvaro av E-ämnen.

Sitter vid köksbordet och hoppas så mycket att det stämmer! 
Vaknade 04.00 efter att nästan sovit hela förra dygnet igen. 
Sov ju efter nattjobbet,  vaknade när familjen kom hem. 
Tog då en kaffe, kortison och D-vitamintabletter och hela skiten drog igång igen. 
Somnade yrslig för man blir det när man blir tillräckligt påverkad av allergisk reaktion.

Kom ändå på orsaken och gladde mig mitt i helvetet åt det. 
Bestämde mig för att dricka massor av vatten om det var möjlogt att skölja ur giftet som forsade fram under huden.
Vet inte om det gick men det känns mkt bättre nu på morgonen.  

Tagit kortison igen fast nu utan vitamintabletter och jag sitter och bara väntar på bra effekter,  väntar på att det sista pirrar ska lägga sig under fotsulorna. 
Att jag aldrig aldrig mer ska behöva känna när giftet sprider sig.
Ska läsa så jäkla noga på varenda burk framöver! 

Ska aldrig mer äta E341, E460, E 570, E904 och E468.

Hur kan det vara så jäkla mycket konstigt bindningsmedel i en liten vitamintablett? 
Jag vågar inte ens googla vad det är för märkliga grejor. 
Eller så är de inte så märkliga....kanske och antagligen jag som är galet allergisk mot någon av dem bara.
Önskar så otroligt mycket att så är fallet så man slipper oroa sig mer angående andra födoämnen....kokos och mandel och allt det där.

Gud vad man ställer till dygnet när man jobbar så skiftande.  Mycket sömn blir det i varje fall och så något sätt gillar jag det. 

Nu ska jag snart gå till jobbet för ett morgonpass. 
Ska bli kul att se lite dagmänniskor också.

En sak som jag ska göra idag är att titta lite extra noga på en lapp på kylskåpet på firman. 
Den kom upp härom dagen. 
En resa som kittlar. 
Tankarna går....man lever bara 2 gånger. 
Hur kan vi leva sparsamt och samla hop pengar? JR tände direkt. 

....Måste fundera på köpstopp av allt möjligt skit jag köper efter jul och kanske börja tokspara. 
Att samla ihop pengar till något jag verkligen vill brukar jag klara men att samtidigt ha lovat barnen en Thailandsresa nästa jul...där börjar smärtgränsen bli nådd.
Tur jag har lämnat in en 5 - veckors lotto :-)!




Kan det vara så enkelt?

Ett ljus har gått upp för mig!
Hur jäkla korkad får man vara? 
I em när jag vaknade svalde jag ned min 
D-vitamintablett med kortisonet.

Efter 30 min blommar den hemskaste urtikaria upp igen.
Då slår det mig. Det är klart det är D-vitamintabletterna som är  boven i dramat, något jäkla bindningsmedel i tabletterna.
Det måste vara det. 
Fasen vad korkad jag har varit. 
Hoppas. 

Så lättad!

Nu hemkommen efter nattpass på jobbet och därefter besök på Stuvsta vårdcentral. 
Jag fick komma in direkt på en akuttid till en så snäll och vänlig doktor. 
Hon var helt 100% att mina utslag var en regelrätt allergisk reaktion och inget annat. Hon sade jag bara behövde mer kortison och mer antihistaminer. Nu fick jag en veckas kortisonkur och jag kunde ta upp till 4 ggr per dag av Tavegyl nu i akuta skedet. 
 
Sedan ville hon se mig på en längre läkartid framöver då alla mina orosmoln ang autoimmuna sjukdomar och annat skulle suddas ut med gedigen provtagning.  
Hon fick mig så lugn och trygg och tacksam!
 
 

Stockholm Tunnelrun 2014.

Jag bestämde mig egentligen först på lördagsmorgonen att jag skulle deltaga i Tunnelloppet.
På kvällen innan tog jag ju kortisonet för andra gången för utslagen och var ordentligt rädd och skärrad över hur jag såg ut då och tänkte nog att det låg närmare att åka till akuten än att springa loppet.
På lördagsmorgonen var hudkostymen helt rosa och fin och jag mådde helt som vanligt och då tänkte jag det var över och dumt att hoppa över det roliga loppet.
Tänkte att jag ju kunde springa lite lugnt och bara smaka lite på den härliga upplevelsen som det innebar att vara en av 42.000 människor som skulle springa i tunneln.
Alla hade likadana västar och vantar så det var ju omöjligt att utmärka sig.
Men det blev en cool syn när man sprang i en uppförsbacke i tunneln och såg alla lika dana människor som ett stort hav framför sig.
Tunneln var rikligt smyckad och det fanns fina saker att titta på efter vägen.
Innan start mötte jag mycket glädjande M och vi hade en trevlig sund tillsammans fram till start.
Vi försökte hitta rätt och smuttade på glögg som det bjöds på.
Vi två utförde civil olydnad på hög nivå då vi bägge sprang med varsin hörlur med musik trots att man verkligen inte fick!
Vi var rörande överens om att vi behövde ha musik för att genomföra det här.
Till alla som befarade att det skulle bli trångt och kvavt under loppet kan jag säga att jag har aldrig sprungit ett så lättsprunget lopp både vad det gäller skön luft och utan trängsel.
Om jag ska säga vad jag tror så kom inte alla som planerade springa. Det var ordentligt luftigt!
Trots alla odds och att jag inte tog ut mig så speciellt hårt så gick det ruggigt bra. Kanske just därför, för att jag helt avslappnat sket i tiden så sprang jag på 57:52 min på 10 km.
Kändes nästan som om varje kilometer var lite kortare än vanligt...fast så var det nog inte, det sades ju till och med att det var ett backigt lopp.
Stort grattis till er mina vänner som faktiskt gjorde nya personbästa på milen i lördags!!!
 

 
 

Motion vecka 47!

Jag känner mig inte bra men för mina utslag har det faktiskt hjälpt att ha kompressionskläder på mig.
Låter väl helt superkonstigt men det har hjälpt att träna, att trycka in svullnaden i huden och att svettas och få upp pulsen har hjälpt på klådan.
Jag hör själv hur galet det låter. I morgon ska jag sova med kompressionstights på mig!
Här är en bild på ett av mina ben från söndagkvällen.
Inte fasen är det något bättre. Har tagit Tavegyl varje dag i en vecka, likaså Desloratadin och 2 gånger engångsdos Betapred.
När jag tar kortisonet blir jag kritvit i hyn framförallt ansiktet när rodnaden lägger sig och sedan är jag bra en dag och så tror jag att det är över...men så kommer det tillbaka igen.
 
 
Känns som ett gift som vandrar runt under huden.
Jag är så jäkla trött och sover nästan varje ledig stund. Doktorn säger det är Tavegylen som gör mig så här trött. Hoppas det är något jäkla virus...
Nu tror jag inte längre det är en vanlig allergisk reaktion mot någon stenålderskost utan det måste vara något annat.Ska ringa vårdecentralen i morgon igen.
Om en jäkla människa till säger att det här är stressutlöst så ber jag den vänligt men bestämt låta bli att säga det.
Jag vet hur stress känns i sin sämsta form under längre tid och jag har det inte nu och har inte haft på mycket länge.
Jag har ett lugnt liv och motionen är inte överdriven eller för mycket.
När jag gör saker som intresserar mig som att tapetsera en vägg eller sy något så är inte det stress utan avslappning och roligt för mig.
Jag njuter av att vara kreativ. 
 
 
Måndag 17/11:

Tisdag 18/11:

Onsdag 19/11:
 
Torsdag 20/11:
 
Fredag 21/11:

Lördag 22/11:
 
Söndag 23/11:
 
Löpning 2014:
92,84 mil.
Cykling 2014:
68,55 mil.
Simning 2014:
8 850m
Rullskidor 2014:
6,5 mil.
Antal tillfällen på Flex 2014: 25 st
Antal tillfällen på Friskis 2014: 16 st.
Antal tillfällen hemmaträning pass 2014: 6 st.

Antal yogapass 2014: 1 st.

Trötter utan maniska inslag.

Hmmm....försker minnas. Jag tog kortisonet på onsdagsmorgonen och förväntade mig att bli galet pigg. 
Satt och väntade och väntade på lite action men det hände inte ett smack.
 
Gick ut och dammsög bilen och satte på nya skyddsklädseln jag köpt från Kina till den.
Väntade fortfarande på att bli manisk men inget hände.
Åkte till Skärholmen och åt min favvo-lunch som är kycklingspett med vitlöksåsm isbergsallad och oliver.
När jag drällt runt lite i affärer där ett tag åkte jag hem och lade mig och sov igen. Så jäkla trött hela tiden...och prickarna är naturligtvis ivrigt kvar.
Vaknade efter 3 timmar och då var JR hemma. Vi åkte till gymmet och jag sprang en 5:a på löpbandet medan han tränade rygg och axlar.
Hemma efter dusch tittade vi med D på filmen Frost och drack glögg.
Sedan var det kväll igen och fruktansvärt lätt att somna igen.
 
Sov hela natten och klockan väckte mig vid 09.00.
 
Tog det lite soft och gick sedan ut i den regninga kalla morgonen och sprang 6 km. Det var faktiskt riktigt uppiggande!
 
Menat var att det skulle bli ett em-pass på firman men det blev även nattpasset övertid.
Innan jag inledde långpasset åkte jag till Ikea och tog en lunch.
 
 

Ångrar mig bittert.

Så här ser hela jäkla kroppen utom ansiktet ut nu. 
Ångrar mitt försök med Paleokosten. 
Utslagen kommer och går och det spänner och kliar.
Klart jag undrar vad jag reagerade på?
Nu har jag tagit kortisontabletter.

Linser o brillor nyvaken!

I morse när jag åkte hem från nattpasset på jobbet blev utslagen på kroppen ännu värre. 
Det bredde ut sig till benen och ilsknade till.

Jag fick åka direkt till vårdcentralen och fick där kortison och lite argare antihistaminer på stående fot.
Åkte trött och vimsig hem och sov till väckarklockan ringde 16.00.
Jag fattade inte varför den ringde tills jag kom på att jag ju skulle till Specsavers optikern med sonen för utprovning av nya brillor och linser till honom kl 17.00.
Min undersökning för nya brillor och linser skulle ske en annan dag....
...men eftersom de fick ett avhopp på någon annan kunde de ta mig också.
De ville först inte ge mig linser då jag idag hade urtikaria på insidan av ögonlocken.

Jag hävdade bestämt att det bara var tillfälligt,  att jag inte generellt ser ut som en prickig korv!

Dessa 2 bågar blev det den här gången. 
Man varierar sig inte så kraftigt....

En "komplimang" fick jag av hon som provade ut linserna  :-) 
Att jag hade tighta starka muskler på de övre ögonlocken! 
Det är ju kul sätt man är tight med starka muskler någonstans!