Invalido.
Igår morse var min lediga dag.
Äntligen mår jag helt bra igen! Inte en prick på kroppen så långt ögat når!
Det är en underbar känsla att inte känna sig förgiftad som jag gjorde.
Jag gick på morgonen upp på vinden för att hämta ned kartonger med adventspynt och foton på barnen när de var små som jag tänkte snart börja pyssla med till dem.
Jag såg framför mig en frisk löprunda i den friska fuktiga luften under förmiddagen.
När jag lyfte ned allt från vindsluckan kände jag att jag blev ansträngd i ryggen.
Jag åkte till Kungens kurva och köpte lite nya fönstretstjärnor.
När jag kom hem och skulle stiga ur bilen var det helt stelt i ryggslutet.
Skam den som ger sig så jag pysslade ändå upp adventspyntet.
Någon stans där tog det helt stopp.
Ryggskott var ett faktum.
Benen började vika sig helt okontrollerat och smärtorna är helt olidliga.
Jag kan inte gå, inte resa mig eller alls manövrera benen.
JR bär mig till toan och hjälper mig med precis allt.
Hur lång tid tar sådant här på sig att gå över? Som tur är hade jag några utgångna Voltarentabletter i badrumsskåpet som jag nu girigt tar.
Vi skulle ju ha pepparkaksbak med barnen denna helg och i morgon natt ska jag jobba. Som det ser ut i nuläget är det helt uteslutet. Väntar dock lite till om det helt magiskt släpper.
Hur fort brukar sådant där släppa?
Tur att jag gjort pepparkaksdegarna redan tidigare i veckan så kan familjen baka lite ändå.
By the way...någon som har en rullator att låna ut?
STACKARS lilla Storskräll! Jag som har råkat ut för dylika saker många ggr. tänker inte vara den som talar om hur LÄNGE detta håller i sej, det märker Du.Vid liknande "anfall" har dock aldrig mina ben låst sej. Aldrig heller har jag behövt blivit buren till toa.MEN jag har varit JÄKLIGT grinig och toleransnivån har varit mindre än låg. Fick vid dylika tillfällen massage på ryggen av "Kära Far"(insmorda händer med salva) samt satt med spikmatta av plast mot ryggen(!) och ibland en värmedyna. Varmbad lindrar lite som vid mensvärken då det begav sej.