Trötter utan maniska inslag.
Hmmm....försker minnas. Jag tog kortisonet på onsdagsmorgonen och förväntade mig att bli galet pigg.
Satt och väntade och väntade på lite action men det hände inte ett smack.
Gick ut och dammsög bilen och satte på nya skyddsklädseln jag köpt från Kina till den.
Väntade fortfarande på att bli manisk men inget hände.
Åkte till Skärholmen och åt min favvo-lunch som är kycklingspett med vitlöksåsm isbergsallad och oliver.
När jag drällt runt lite i affärer där ett tag åkte jag hem och lade mig och sov igen. Så jäkla trött hela tiden...och prickarna är naturligtvis ivrigt kvar.
Vaknade efter 3 timmar och då var JR hemma. Vi åkte till gymmet och jag sprang en 5:a på löpbandet medan han tränade rygg och axlar.
Hemma efter dusch tittade vi med D på filmen Frost och drack glögg.
Sedan var det kväll igen och fruktansvärt lätt att somna igen.
Sov hela natten och klockan väckte mig vid 09.00.
Tog det lite soft och gick sedan ut i den regninga kalla morgonen och sprang 6 km. Det var faktiskt riktigt uppiggande!
Menat var att det skulle bli ett em-pass på firman men det blev även nattpasset övertid.
Innan jag inledde långpasset åkte jag till Ikea och tog en lunch.
Om man blir "manisk" av kortisonet är en dosfråga. Jag fick en lägre dos den här gången än jag fått tidigare och har inte heller fått några kickar. Däremot blev det ett väldigt lyft att kunna andas igen utan pipaande, väsningar och hosta.
Var rädd om dig!
Kram