Personlig utmaning.
Det är helt rubbat att jag utsätter mig för det här. Utsätta sig för något jag på fullaste allvar troligen inte klarar.
Jag åker helt ensam iväg för att springa 3 mil i skogen på Lidingö.
Där är stora backar som jag avskyr.
Trots det är jag helt lugn. Så mycket lugnare än alla tidigare lopp.
Tänker ju att alla andra är så mycket duktigare....
På riktigt tror jag att 10.000 stycken av oss som startar idag på 30 km är vana och väl förberedda och inte oroliga för att klara det, de har andra mål.
För oss andra 10.000 är det tuffare.
Vi är för dåligt tränade, förkylda, eller bara skiträdda eller mest sannolikt rädda att bli skitnödiga!
Nu ska jag strax hoppa av tåget på centralen, gå till apoteket och köpa Immodium.
Jag skämtar inte.
Har läst på löparforum att det är så man dopar sig till Lidingöloppet och Maraton.
Ja, det är vackert väder idag :-)!
Fan, jag är galen! Hoppas bara jag har förstånd att bryta så att jag inte går över min riktiga gräns.
Varför i hela friden bantade jag under veckan som var? Fan vad korkat....
Ser med förväntan fram emot ditt nästa inlägg. Att hålla igen på maten var kanske inte så smart, det visar sig och många kolhydratladdar ju några dagar innan. Jag tror på dig! och måste du bryta så what? du tog dig dit till skillnad från många andra 😄