Inte som jag tänkte.

Åh vad trist.
Jag var ju så pigg och stark igår, sprang ju på kvällen med bra kraft.
 
I morse vaknade jag att jag mardrömde att jag var illamående för att jag fick cellgifter.
Jag var illamående på riktigt och tänkte att det skule gå över om jag gick upp och åt lite.
 
Blev inte bättre utan jag satt en stund vid datorn och lekte med bloggdesign i brist påannan ork. 
Sedan sov jag. Hela jäkla dagen! 
Tror det där med halskörtlarna och någon infektion drog igång igen.
Är så slut. Orkar flytta mig från soffan till sängen till datorn när jag är vaken.
 
I kväll var vi bjudna till Mia och C på Valborgsfirande. 
Jag klarade inte att komma iväg. Fick ta en Ipren och en kopp te i stället.
Åh vad tråkigt. JR och D åkte.
Jag som hade sett fram emot kvällen med vännerna så mycket!
 

Vardag utan händelser.

3 relativt harmoniska jobbnätter är över. Skönt när axlarna kan åka ned lite.
Sprang en timme i kväll när D var på sin basketträning och jag ändå skulle vänta på henne.
Jag är kanske inte som andra men jag gillar asfalt. Helst långa stäckor där det helt monotona infinner sig. Jag tror jag skulle gilla att springa i USA på sådana där milslånga rakor på platten som man ser på filmer.
Jag och några tjejer på jobbet tänkte att vi ska göra denna 30-dagar-utmaning.
Den börjar ju trevligt i varje fall :-)
JR är fotografen till denna regnbåge. Han har varit med sin firma på lerduveskytte och grillat vildsvin i kväll.
Tur det inte blev trvärt om! Grilla lerduva och skjuta vildsvin....
 
 

2:05:48!

Womens health halvmarathon 2015!
Jag tyckte jag tog det lugnt och såg mig omkring, verkligen njöt av att vara i loppet och jag drog till och med ned på tempot när jag såg att jag låg på 5:40-fart. 
Här kan man se mig i bild :-) 
Tyckte ändå något var konstigt, min puls låg hela tiden på över 160 fast jag upplevde jag sprang utan stress. Kände att jag hade lite antydan till ont i halsen men inte så farligt ändå förrän efteråt då jag kände mig som sjuk och fick ta Ipren.  
 
Hade svullna körtlar på halsen.
Kan minsann tycka att jag är lite svullen både här och där när man tittar på "Imål-bilden". Hade så mycket salt i ögonen från all svetten på huden att ögonen inte gick att ha öppna!
 
Skit samma. Hur kunde det gå så bra?
Hur kunde jag uppleva att jag sprang så "Cape diem" och bara log?
Jag kunde till och med spurta lite på slutet utan att vara död.
 
När jag kommit 11 km...stod klockan på 1:04 för mig. Då varvade Isabella Andersson mig och hon gick i mål på 1:04 (hon och tävlingsklassen startade 5 min för oss andra dödliga).
Kvinnan är otrolig!  
Hon sprang dubbelt så fort som majoriteten av oss andra.
Vilken kvinna! 
Ändå är jag ganska stolt att jag bara kom drygt 500 placeringar efter henne i loppet av alla 3000 som startade!
 
När jag sprang upp mot mål funderade jag: Nu har jag sprungit 2,1 mil. Jag är trött men jag lever.
Skulle jag kunna tänka mig att dubbla sträckan?
Jag tänkte att det var en dum fråga där och då...typ som att fråga någon som just fött ett barn om den direkt kan tänka sig ett till fast storlek på unge nr 2 och smärtan vid förlossningen skulle öka i kvadrat...eller liknande.
Nej...just nu känns det oöverstigligt att klara 4,2 mil.
Hur som helst var det roligt att det gick så bra så lätt detta lopp. Man lär sig lite hur man ska lägga upp det. Man ser att många tar i för hårt i början och inte förstår att det inte bara är som att springa 1 mil 2 gånger. Smärtan och ansträngningen ökar dramatiskt ju längre man kommer. 
Jag träffade en ny kompis också, Helena från Åre!
Motion vecka 17! 
Måndag 20/4: Cykel 4,5 km hem från jobbet på morgonen. 
Tisdag 21/4: 
Onsdag 22/4: 
Torsdag 23/4:  
Fredag 24/4: 
Lördag 25/4: Womens Health halvmarathon 2,1 mil löpning. PB 2:05:48
 

Söndag 26/4: 


Löpning 2015: 
34,9 mil 
Cykling 2015: 
5,15 mil / Spinningpass: 1 
Simning 2015: 
4,8 km 
Rullskidor/Skidor2015: 
0/3 mil. 
Antal tillfällen hemmaträning pass 2015: 3 st.
 
 

Pirrigt.

Det är lite min egen dag idag. 
Inte födelsedag eller så...bara egen dag utan viktiga göromål.

Klockan ringde 6:30. 
Lite pirrig men det är liksom onödigt att vara det.
Ska iväg och springa Womens health halvmarathon inne i stan. 

I år vet jag att jag klarar distansen,  det visste jag inte förra året så jag har mentalt försprång.

Å andra sidan har jag inte samma förväntningar på mig själv på att försöka göra bättre och bättre tider på en halvmara utan i år vill jag i stället se på sikt hur långt jag klarar att springa även om det går långsammare. 
Drömmen är att någon gång klara distansen av ett helt Marathon....men man kanske är för gammal för sådant....

Dagens känsla under loppet hoppas jag INTE skall vara...? 
Att jag tar rygg på någon snabb farthållare, har blodsmak och sedan är loppet över och jag missade allt med resultat värkande höfter och tid 2:07.
Nej, det är inte dagens mål.

Ps. Det blommar fortfarande i Kungsträdgården.

Dagens mål och känsla hoppas jag skall vara en jogg med ett stort leende på läpparna där jag tittar på allt runt mig utan, runners high efter en mil och utan smärtor när jag kommer i mål...för då vet jag att jag egentligen kan fortsätta springa. 
Tiden ligger på nästan 2:20 :-)
Skulle vilja klara att slappna av i det målet. Ingen jäkel bryr sig ju ändå om jag springer på 2:07 eller 2:20. Jag har redan gjort 2:08, det får räcka för mig!
Nu lyssnar jag på Darin "Ta mig tillbaka" åh vad fin den är!

Varde liv!

Jag var så livlös efter den senaste tidens mycket jobb att jag helt enkelt behövde mer liv!
I morse tänkte jag att jag verkligen behövde göra massa ärenden så jag började med att åka till Post Nord och hämta mina nya fälgar som jag beställt som kommit. 
 Sedan räddade JR mig genom att komma hem på lunchen därför att han skulle till tandläkaren. Jag passade på att åka med honom in till stan när han skulle åka tillbaka till jobbet.
 Jag fick nytt liv av att se blomsterprakten i Kungsträdgården.
Helt ogenerat kunde jag med tusentals andra Stockholmare hänge mig åt att fotografera.
 Jag fick också syn på andra coola saker med fina färger som jag också fotograferade.
T ex denna röda härliga buss!
 
Vad jag såg sedan när jag kom hem och tittade på bilderna var att det kan vara Steffo Törnkvist jag råkat fotografera samtidigt fast det inte var meningen.
Är det han? Jag tror det, han hade den tröjan på sig i nyhetsmorgon i morse såg jag från Instagram :-)
...Stackarn, det var inte honom jag stalkade utan bussen!
 Är det inte makalöst vackert så säg?
 Det bästa med att vara inne i Stockholm och fotografera är att alla gör det så det är liksom inget konstigt!
Man bara leker turist helt enkelt!
 Försäljarna på Hötorget ville sälja men jag låtsades inte förstå deras språk utan log bara och tog kort på deras frukter och blommor!
 Helt ogenerat tog jag kort på folk på gågatorna också men ingen verkar ha tagit nämnvärt illa upp...hoppas jag.
 Jag gillar nya kameran. Ljuset och färgerna blir ju jättebra utan korrigeringar! Massor av färg och massor av ljus! Härligt, så skall livet levas!
 Sedan promenerade jag hela Sveavägen fram till 117 där JR och hans kollega lekte gatusopare.
(De gjorde det bara därför att de pangat en dora av misstag i jobbet under dagen....Klumpigt!)
 Jag tog en lååång mugg Latte och satte mig i en soffa som stod utstäld på gatan och väntade. Praktiskt!
 När vi kom hem blev det Tacosframställning.
Ordlös kärlek mellan Maja och Husse.
 

Så häftigt!!!!

I kväll var jag och A ute och övningskörde.
Vi kom inte på var vi skulle åka förutom att slänga returpapper och lite andra små-ärenden.
 Då kom jag ihåg vad Mia tipsat om och vad N och jag cyklade förbi i söndags på vår premiärtur.
Ett kvarter i Rågsverd som heter Snösätragränd i ett förfallet industriområde där konstnärer målat grafittikonst.
Jag kan bara säga att jag är helt förstummad. Så vackert, häftigt snyggt och mäktigt!
Nu får bilderna inspirera er att åka dit och ta en egen titt.
När vi var där på kvällen var det öde.
Tror det är ett hett tips att inte vara där på helgen för då är hela stockholm där.
 
  
Den här ovan är min absoluta favorit!!!!
 
Den här i guld är ju grym också!
 
 
 
 

Fler premiärer i helgen som var.

 Tiden går så fort och det har redan slagit om tilll onsdag.
Jag jobbar min 3:e natt av 3 denna vecka. Ska sedan vara ledig fram till söndag.
 Titta vilken lycklig JR som körde ut sin bil för första gången i helgen. Även om det bara var en resa på 2 meter så var den ändå ute och motorn var igång!
 Den börjar bli riktigt fin nu. Den är inte helt klar än och den ska få nya fälgar och sådant men han tar lite itaget,
Nu är snart allt med elen i bilen fixad och sedan blir det besiktning.
 Denna bil får väl bli något som jag lär mig fotografera sedan misstänker jag.
Lilla underbara Mercan hon fattar inte att hon är en vacker katt utan ligger och rullar sig i skräpet på gatan.
Vilka ögon hon har, hon ser nästan ut som om hon sminkat sig ! 
 ....Och så blev det lite spontant första grillningen då våren ju anlände lite försiktigt i söndags!
 
Vi grillade lite vad vi hade hemma men det blev gott!
Så här muppiga ser vi ut när vi sitter i soffan och glor på TV. Just nu är vi uppslukade av tv-serien Prison break.
 
 

Livskvalitet.

Varje år betyder det här lika mycket för mig.
Jag blir tillfreds, lugn och lycklig. 
Att se de små späda plantorna kika mot solen.
Plantera.
Det är inte alltid de tar sig men bara känslan att få plocka lite med det här och känna att vi närmar oss vår är underbart.