halvklassikern till handlingarna!
Då finns den där, ett sak jag har klarat, en merit i mitt liv, ett glatt minne: Halvklassikern.
Igår sprang vi slutligen Halv-Lidingölopet och slutförde den.
Ärligt talat upplevde jag Halv-Lidingö igår jobbigare än det var att springa hela Lidingöloppet förra året, jag tog i år liksom slut efter 1 mil.
Jäkla upp och ned i backarna hela tiden!
Tyckte inte vi sprang speciellt hårt heller men jag var ändå rejält trött och utpumpad efteråt, så där så man bara vill sova hela dagen.
Det brukar jag bara känna efter riktigt långa lopp och det kan ju inte 1,5 mil räknas som.
Jag är väl helt enkelt ovan och otränad vid att springa långt nu.
Man kanske kan gissa hur jag svor över mig själv igår efter 1 mil ungefär, hur jag kunde vara så förbaskat dum att jag anmälde mig till Stockholm marathon dagen innan. Vad tänkte jag?
Sedan försökte jag tänka att det här var övning för psyket....jobba med psyket, jobba med psyket...JOBBA med pannbenet!!!!!
Ungefär 1:35 tog det mig att lida Lidingö-Halvan. Riktigt trångt i starten så vi nästan gick de 2 första km.
Heja heja! Du får tänka på mig hela tiden då det känns tungt, jag var 20 minuter långsammare på halvan. Jag tycker att du är jÄTTESNABB!
Kram!