Frudins blogg

Nu  måste jag gå till botten med mig själv. Rannsaka mig själv varför jag inte har klarat att gå ned i vikt alls som faktiskt är jätteviktigt för min självkänsla.

Varför har jag inte klarat att stå emot det som jag vet inte tankar mig med rätt bränsle? 

 

Nu måste jag styra upp mig själv så jag klarar:

1. Att gå ned till 57 kg i vikt och må bra.

2. Att klara att springa ett marathon och må bra

 

De här 2 sakerna vill jag verkigen personligen. Vill visa för mig själv att jag har styrka att genomföra det här.

Vill se på mig själv med respekt för mina starka försök även om det går långsamt, bägge målen.

På vägen vill jag må bra, orka, ha kontrollen, bli stark och ha självförtroende. 

 

Jag är ensam i denna resa. ...och lång är den. Att träna till ett marathon tar tid.

 

Kan inte skylla på någon annan. Ingen annan äter massiva mängder chips eller låter bli att springa åt mig så jag mår bra, det är bara mina val. Kan inte luta mig mot någon, kan inte tigga uppmärksamhet och beröm av någon annan för att uppnå mina mål. Här finns inga snabba kickar.

 

Endast mina egna värderingar och min egen respekt är av vikt. Jag gör inte det här för någon annan än för mig själv.

(Vem annars skulle bry sig så mycket om så ytliga mål åt en annan människa? För JR är det bara naturligt och självklart att jag klarar att springa en Mara, att det bara är mitt psyke som trycker ned mig. Han VET att jag kan säger han....Dessutom älskar han ju mig oavsett några  kilo hit eller dit.)

 

Grejen är den att jag VILL brinna för något projekt. Jag vill inte vara slav under alla mina laster, jag vill vara den styrande i mitt liv.

 

Jag vet inte varför det här har blivit viktigt för mig...och egentligen är det ju inte en livsviktig sak...men när nu utrymme finns att välja vissa saker vill jag välja det här...i motsats till att välja minsta motståndets lag och vara mållös.

 

Jag förstår naturligtvis att det här är patetiska saker för andra men eftersom det här är min blogg skriver jag här..vad jag vill...så länge det inte sårar någon annan, det vill jag så klart inte göra, det här handlar bara om mig.. 

 

Klart Jante sitter på min axel och säger att jag inte ska skriva sådant här...att jag ska knipa käft, att jag ändå aldrig kommer klara det, att jag inte ska tro att jag är något.