Helg.
Vilken fantastisk sommar vi haft och ännu har den knappt börjat rent tidsmässigt.
På sena fredagskvällen åkte vi ut till landet.
På lördagen ...när det blev för svårt att sitta stilla i solen för mig beslutade jag mig för att byta fodren runt det här fönstret.Ingen idé att hålla på att lägga ned jobb på att skrapa färg och så, lättare att byta hela skiten.
Bröt bort allt, målade att varv med rött.
JR mekade med att bygga ramar till fönstermyggnät.
Här är han ute och målar i mina pyamasbyxor!
Vi åkte till en sjö och badade.
Vi åkte också till cross-banan där JR träffade en man och hans son som åkte cross på hög nivå och vi pratade lite med dem hur JR skulle bli medlem i den klubben.
JR hjälpte mig sätta lite plåtar (heter det fönsterbläck?) över och under fönstret på de nya fodren.
Blev riktig bra om jag får säga det själv!
På sena lördagskvällen beslutade jag mig för att jogga en sväng. Det var fantastiskt vackert men gick otroligt segt.
Här syns vårt hus på lite håll.
Magiskt, det här var väl ca 21 på kvällen.
Efter det kollade vi film och åt jorgubbar och glass.
Nästa dag vaknade jag sjuk. Jag trodde det var magen, sprang till toan och ville spy men det gick ej. Jag blev golvad, typ vagal och förvirrad. Det gav snabbt med sig, på några minuter tror jag och jag återuppstod men var väldigt konstig, mindes inte var jag hade bott mer än Stjärnhov. Jag hade overklghetskänsla och sade förvirrade saker och upplevde deja vu. Med ca först 1 timmes mellanrum blev jag konstig psykiskt, kan inte bättre beskriva det, efter några minuter tror jag att jag tappade blodtrycket för jag fick då snabbt lägga mig ned och fick en total svettning och det körde livligt i magen och så plötsligt var det över igen. Mkt konstigt. Själv upplevde jag det som om jag var förgiftad med någon hallucinatorik drog. Totalt kom det ca 10 ggr under söndagen. Jag fick mer och mer kontroll över okontrollen. När de förvirrade overklighetstankarna kom förstod jag att det var några minuter kvar till att jag skulle tappa blodtrycket och kunde lägga mig på golvet och vänta in svimningen. Jag blev aldrig helt borta men nästan. Jag mindes inte heller vilka jag umgås med idag men skrev till några få under dagen. De kände inte igen mina sms. N skrev till och med till JR att jag borde söka akut. Jag var på kvällen så trött att jag helt enkelt inte orkade söka akuten. JR vakade över mig och det kändes tryggt. Nästa morgon var måndag. D´s lärarinna ringde och skulle meddela en sak. Hon började prata med mig men jag kunde inte svara annat än svammel, jag hittade inte orden eller platser. Jag klarade att åka till Sophiahemmet och fira kandidatexamen men min studiegrupp kollade mig. De tyckte inte heller jag var helt lok mig och ok när jag messade med dem. Jag upplevde själv att jag bara hade kontakt med uppskattningsvis 5% av hjärnan men jag kände mig mkt bättre. Vid 16-tiden var det som om hjärnan öppnade upp och jag återfick större kapacitet. Därefter har jag bara blivit bättre. Nu känner jag mig ganska ok igen. På något sätt tror jag att det var någon form av matförgiftning, kanske jordgubbarna? Jäkligt läskigt när hjärnan inte funkar och man förstår det. Lite problem har jag ändå kvar med minnet.
Innan vi åkte från landet i söndags bröt vi bort ett av räckena vid trappen också. Jag planerar ha det som mall och köpa virke till nytt.
