Idag är första dagen på resten av livet!
Senaste dygnet har varit händelserikt och turbulent.
Först av allt, ett stort varmt grattis till D som tog sitt moppekort igår!
Maja kunde lyckligt konstatera att husse äntligen kommit hem från Kroatien på kvällskvisten.
Han var nu utan skägget!
Vi satte oss att äta. När vi sitter o äter ser jag hur JRs vänstra pupill växer till att bli totalt dillaterad/vidgad. Den reagerar inte på ljus. Jag blev ju fruktansvärt rädd. Han hade inga andra symtom. Ringde sjukvårdsupplysningen som sade vi genast skulle åka till Huddinge sjukhus.
Där gjordes CT och sedan fick vi stanna där fram till halv fyra på natten. Inga ytterligare symtom. Pupillerna blev båda annorlunda, olika, vidgade och utflutna. Vid halv 4 sade vi att vi ville åka hem o sova. Läkaren ringde under morgonen och sade det inte var en tumör eller blödning. Ögonen var fortfarande knäppa under morgonen men inte lika som under kvällen/natten. Vi hade nästan beslutat oss att det var sjösjukeplåstret han haft på sig i Kroatien som var boven i dramat.
Efter 2 timmars sömn åkte jag till skolan och klarade den stora examinationen som jag våndats över sedan i november. Jag försvarade min uppsats!!! (Lite revideringar men det är normalt)
Därefter åkte jag sjukt trött hem. Då JRs ögon fortfarande var konstiga om än inte lika konstiga eller ljusstela tyckte läkaren på Huddinge att vi skulle åka till St Eriks ögonsjukhus för ytterligare undersökning. Så där spenderade vi eftermiddagen. Nu kan vi med lättnad veta att inget är fel med ögonen.
De såg ju att pupillerna fortfarande är lite olika men de tillskriver det som biverkan av sjösjukeplåstret Skopoderm 72h som han tagit av sig efter båtturen igår. Konstigt dock att det kom så sent. Nu kan vi lättade leva vidare i största välmåga lyckliga...och utan den jäkla uppsatsen!!!
Vore såååå skönt om ni kunde få ha det lugnt och skönt framöver!
För det är ni värda!