Igår, torsdag.
Gå till jobbet i soluppgången är lite ovanligt för mig. Veckan har varit bra. Det är dock natt som är min comfortzoon. Kul att göra kortare gästspel på dagen och lära känna dagfolket lite bättre.
KUA-veckan har varit sedvanligt intensiv och i det närmaste skolboksexempel på progrogress i insikter efter reflektion.
När jag kom hem ville jag bara ....strunta i Run academy-träningen då mina 2 kompisar backade ur.
Jag gick dit själv, trotsade latmasken och fick en fantastiskt bra upplevelse. Jag promenerade till och från passet så totalt blev det en mil. Träningspasset var helt grymt och jag kände att jag vågade och ville pressa mig. Först sprang vi 8 min jogg som uppvärmning. Sedan sprang vi 2 x 5 min (1 min paus emellan) i tröskelfart vilket skulle vara lite snabbare än vi väljer som bekvämt tempo.
Efter det lite snabbare intervaller med 5 x 40 sekunder med 20 sek vila emellan. Därefter 10 snabba 15 sek intervaller med 15 sek vila. Känns som. Det var någon mer intervall vi gjorde 10 av men jag har glömt vad. Jobbigt var det i varje fall. Sedan joggade vi tillbaka till IP.
Blev lite chockad av bilden på dej ovan. Trodde det rann blod ur ena mungipan. Inga sådana bilder igen...….brrrr. Är det inte läskigt att gå så där ensam tidigt till jobbet? Tänk om det dyker upp en "fuling" eller är det mer rörligt/trafikerat än det ser ut?