Den här helgen var bara transportsträcka.
Så får man egentligen inte säga om dagar i livet men det här var en jobbarhelg utan några minnesvärda inslag. Icke att förringa att jag tagit hand om en väldigt liten förtjusande patient och hens modiga o kärleksfulla familj, det hoppas jag att jag ska komma ihåg när vi får ett vykort från dem om 18 år att hen tagit studenten frisk och stark! Dock vet jag att mitt minne är sjukt kort om allt på jobbet (också) och det är kanske det som räddar mig från att tänka på hur det går för folk vi möter. I bland minns jag inte ens vem jag tagit hand om dagen innan fast jag varit galet engagerad där och då. Gåva eller inte...jag vet inte. Nog om det.
På fredagen innan helgjobbet lunchade jag med C I Farsta. Jo, jag hittade en liten lampa I secondhand där så klart. Det här börjar bli jobbigt, vad ska vi göra av alla lampor?
Sänglampa till kattvinden?
På lördagsmorgonen var det otroligt dimmigt när jag åkte hem från jobbet. JR var ute på killsaker och huset var tomt på barn. Jag sov till 17.00.
Planterade om lite mer blomlådor till krukor för vinterförvaring och klippte insidan av långhäcken.
Så jäkla trist att klippa häcken. Taggigt o jävligt är det också.
Ena sidan färdig...andra inte.
På söndagen upprepades proceduren med häckklippning efter dagsömn, nu blev det klart för i år.
Söndagskvällen gick åt till att titta på valvaka innan jag gick till jobbet. Fortsatte ha valvakan på med ett hälft öga på jobbet så vi såg hur det gick även om vi inte blev så mycket klokare av det.
Nu är det måndag och jag vaknade förkyld. Fasen också! Jag som började känna mig starkare och på gång. Har under måndagskvällen dammsugit vardagsrummet bara för att börja någonstans.
Fniss! Det där med den oklippta häcken har jag vid ett par tillfällen tänkt påminna dej om, men inte vågat.Man är ju såååå finkänslig.
Har själv en häck här utanför altanen som jag borde gå på för tredje gången men låtsas som jag inte ser den...…..