Yogahelg på Körunda.

Förra helgen blev en vändpunkt för mig upplever jag.
Jag kunde landa min själ i min hårt kämpande spratlande kropp och återfå harmonin igen.
Jag har ju varit utan harmoni från våren och framåt och inte fått grepp om det. Det här låter så sjukt flummigt men är helt äkta och starkt för mig.
   
Misstänker att för de andra som var med mig var det en härlig yogahelg men för mig var det liksom livet tillbaka.
  
På fredagseftermiddagen åkte vi till otroligt vackra Körunda konferensgård i Ösmo.
Vädrtet och hösten var som vackrast.
Jag hade ingen som helst aning om vad helgen skulle bjuda, jag var mest fundersam på hur jag skulle kunna smita ut och springa lite i det sköna vädret.
Det som mötte oss var underbara miljöer med levande ljus överallt.
Man började omgående gå lite saktare. Se lite mer.
Lena Järpsten välkomnade oss stark, harmonisk och smidig, tog i hand vid yogalokalen och tittade oss i ögonen.
Jag såg framför mig att vi skulle prestera ashtanga yogapass... jag som ju är så stel...hur ska det gå...
Nu blev det inte så.
Allt med prestation och böja och sträcka så hårt man kunde bara försvann.
Fram kom ett underbart yogapass med harmoni, balans och mjukhet där man gav kroppen omtanke och kärlek och fick känslan av att vi bara var ett litet led i universum och tid där man gjort dessa utformade rörelser i tusentals år...
Högtidligt, skönt och underbart.
Sedan gick vi avslapnade, lite tystare  och mjuka ned till matsalen och åt en god, måttlig tvårätters middag iklädda yogakläder. Vi drack vatten därtill.
Korten kommer i oordning här men det spelar nog mindre roll.
Vi lade undan våra telefoner denna helg och bara det var skönt. Jag använde min bara kort och knäppte lite kort på miljöerna.
 
Efter middagen fick vi uppleva meditation. Lena guidade oss i många olika sorters meditation för att vi skulle få prova på vad som passade oss bäst antar jag.
Jag antar att det som ju är jag , alltså både min själ och min kropp måste ha hungrat efter det här för jag kunde uppskatta det redan från minut ett.
Jag tror redan det var här jag såg att min själ och min kropp varit separerade och jag kunde öppna upp för själen igen.
Först av allt var det skak-meditation. Man stod och skakade...i kanske en kvart och ...det passade mig som handen i handsken, jag kom som i trans.
Sedan var det andra former av meditation vi provade och jag uplevde fullt inre fokus även om det var svårt och något man måste öva på resten av livet.
Hur ska jag beskriva det? Kanslan var som berusande.
Levande ljus, Indisk plingplong-musik med ljuva röster därtill.
 
30 damer med samma vilja i ett rum, att känna harmoni i sin stressade vardag.
För mig var det mer än bara en avslappningsövning. Jag skall, vill och behöver behålla denna känsla i mig.
Sedan fortsatte det så här. Från tidiga morgnarna med yoga för att tanka energi och meditation för att känna inre frid tilll sena kvällar. Därimellan, sköna bad, tystnad, god mat, promenader.
På söndagseftermiddagen var det dags att åka hem. Omsorgsfullt packa ihop sin kropp och själ förenade och klara av att stå på egna ben hemma, inte släppa det vad vi hittat.
Resan har nu börjat.
  
Det här var nog det bästa jag kunde göra för mig själv. Tack till Lena Järpsten och till tjejgänget som drog med mig på det här.