Det finns inte ord för hur mycket jag längtar...
....till att den här jävla uppsatsen ska bli klar så jag kan få ett liv igen. Jag är ju helt slut! Minns inte hur man lever eller kommer ur pyamasen om dagarna. Minns inte hur man umgås med vänner. Längtar.
Hinner knappt sköta hushållet än mindre mig själv.
Försöker fixa lite påsk för min familj men det är ändå bara uppsatsen som snurrsr i mitt huvud dag som natt. Vill så gärna klara det. I kväll har jag efter mycket arbete och vånda skickat in till min handledare för bedömning. Hoppas det närmar sig slutet av processen....men vem fan vet.
I morgon runt lunchtid hoppas jag re-seta mig själv högt upp i ett äppelträd ute på landet i strålande solsken. Behöver släppa allt ett tag.
Den dagen uppsatsen sen kan lämnas in ska jag börja ta hand om mig själv, min familj och mina vänner igen. Längtar.