Årskrönika 2020. Vad har man ens gjort?
Januari.
Man var lyckligt ovetande om vad året skulle bjuda. Vi kunde inte ens ana.
Vi gjorde klart vårt kök som renoverat under senare delen av 2019. Vi tycker det blev väldigt trivsamt.
I januari kunde man fortfarande till och med träffa folk, kramas och sitta nära utan att skämmas. Man kunde till och med träffa 70-plussare på lunch på Ikea.
I januari hade jag väldigt svårt att andas.
Jag tapetserade vardagsrumsväggen en dag också, tapeten är fin men den passar mindre bra i vårt vardagsrum.
I slutet av januari började vi riva köket i nedre hallen.
Februari
Vi levde fortfarande i ovetskap. Vi var fortfarande pigga. I början av februari invigdes nya o-huset på jobbet. Men det blev ju inte som det var tänkt.
Den 7:e februari fyllde JR 50 år och den 16:e februari fyllde jag 50 år.
I februari planerade vi i ett litet tjejgäng för en resa till Norge för vandring i början av juni men det blev så klart inställt.
Vi började bygga upp köket på undervåningen hemma och så började vi så smått renoveras i hallen på torpet.
Mars
Våren smög sig på, man ville ut och ta sol. Sönerna fick chansen att hyra pappas hus för driftskostnader tillsammans med 2 vänner så de flyttade hemmifrån från en dag till en annan. Jag hann dock inte få ångest över det för nu kom larmet om att en pandemi var på intåg. Vi var fortfarande naiva, shoppade toapapper, Alvedon och höll inte avstånd. Ingen kunde ännu förstå vad hålla i och hålla ut var. Man träffade fortfarande vänner för det här gällde fortfarande inte oss på riktigt.
Nu i början på mars började det gälla mig ändå och med snabbt ökande allvar. I mitten av mars var vi i krislägesavtal, arbetade i stormens öga med saker och situationer vi aldrig kunnat drömma om. Här var vi ännu inte så trötta, det var mer overkligt och hemskt att se hur unga friska människor föll som furor och dog framför våra ögon. Vi lade dem på mage, sövde dem i narkos apparater på nya operstipnsavdelningen när vanliga respirstorer och IVA-platser var slut och vi hade ibland bara tillgång till läkemedel på ryska och kinesiska och vi arbetade med folk som aldrig sett sövda människor men tillsammans gjorde vi ett fantastiskt arbete och räddade många.
April
Vi börjar tröstäta för mycket godsaker för att stå ut de långa täta passen i krisavtal. Jag lade ut åtminstone 5 kg. Så många ute i samhället var så tacksamma mot oss och försörjde oss med godis, dryck och mat. Vi är tacksamma, man hade aldrig klarat att laga mat till sig själv under den här tiden.
Såren i ansiktet var smärtsamma. Vi började se allt gråare ut.
På hemmaplan hände inte mycket. Minns att jag o JR försökte sticka ut och cykla en dag men att redan kl 12 ri gdw de fr jobbet och sade jag behövdes även denna natt fr 19.00. Bara att åka hem igen.
Jag minns också att jag försökte måla en vägg på landet, tog ett glas vin fast vi inte fick i krislägesavtalet i fall vi blev inringda. Satt där på golvet och målade när vi fick beskedet att en ung kollega dött hemma i covid plötsligt. Min rädsla och sorg satte in hårt, grät. Jag började känna dödsrädsla. Jag var rädd när jag skulle sova på dagarna att jag skulle dö i sömnen och att det kanske var slut nu.
Maj
Jag orkade ingenting. Försökte pyssla med pelargon plantor för att få avkoppling. Vi var faktiskt och tittade på en liten gård i Sorunda också men det var 300 pers på visningen och det kändes inte bra. Vid den här tiden hade Sverige börjat hålla avstånd ganska bra. Man träffade ingen och tomheten efter barnen var enorm. En dag grillade vi i regnet utomhus med grannarna på landet, det var en stor happeni g eftersom man inte gjorde något socialt nu.
Vi renoverade vidare i hallen på landet så smått. Slipade golvet klart och tapetserade.
Jag fick blommor och uppmuntran och orkade lite till. Sanningen att säga har jag inte en feånvarotimme från arbete och krisavtal på hela året. Jag har fanimej slitit.
På landet fick vi tomten utmätt av lantmäteriet för att vi skulle få köpet att gå igenom. 
JR åkte mkt cross och var permitterad en del från jobbet. Jag köpte 2 nya begagnade kameraobjektiv.
Juni
Det var en härligt varm inledning på sommaren och vi målade fasadens framsida på torpet. Vi kunde utomhusfika med mamma o pappa och vi började se med tillförsikt på framtiden. Hamstern Neo njöt av sina sista månader med mycket kärlek från familjen och ost i stora lass.
Vi försökte göra det trevligt både hemma o på landet med blommor och utemiljö. Vi började tänka på att ta tag i att lägga plattor.
På nationaldagen förelöste jag en kvinna på jobbets parkering. Det var en magisk stor upplevelse. Det blev en fin flicka. Familjen visade sig ha Corona så jag fick testa mig och oroa mig att jag smittats men det hade jag ej. 
Midsommar kom och med det Darrs 50-års dag. En riktigt het sommardag som blev fantastiskt trevlig med en liten skara nära vänner till henne på hennes altan. Vi sjöng och pratade. En dag att minnas och glädja sig över. Dan efter badade vi i älven.
På midsommar var vi på avstånd och fikade och hade punchprovnimg hos grannarna på landet och på kvällen var de nere hos oss o grillade.
På junis sista dagar gick vi på efterlängtad semester. Det var så varmt ute och vi åkte och badade. Det var underbart. Ja, sen blev det inget mer bad den sommaren, kylan slog till.
Juli
Vi Inledde semestern med småpyssel. Bytte lite gulnad plast i badrummet på Didrik och jag höll på en heldag med att dra om tråden i tvättvindan. Det var vackra himlar men ofta regn och inte alls varmt. Jag satte nya brädor runt lilla fönstret i hallen.
Ett par dagar i början av juli var JR hemma med D. Då fick jag finbesök av L och S i Didrik. 3 trötta men glada kvinnor njöt av vinerbröd och GT. De firade mig också på födelsedagen i efterhand.
Man kan nog säga att vi höll dåligt avstånd men det kändes ju som vi bott ihop de sedanste månaderna dagligen på Covid-IVA så vi tappade väl omdömmet där och då. Dåligt men en injektion av energi.
Syrran, mamma o pappa var och hälsade på. Restriktionerna släpptes på i samhället och det kändes som om livet återgick lite till normalläge igen.
Det regnade ganska mycket. Mellan skurar cyklade jag och JR dagligen.
Vi började måla sidogaveln.
Ett underbart dygn var vi hos M och C i Norrtälje och åkte båt. Det var en av årets bästa dagar. En Anna dag hade vi slottsrumda i Sörmland med dem och de hälsade på hos oss i Didrikstorp.
Bruzzarna var och hälsade på en dag. Det var den dagen som jag träffade Uffe och inte blev allergisk mot en hund. Ett hopp tändes att vi kanske kunde ha hund. Det ser verkligen ut som om det var vackert väder hela juli men det vill jag inte minnas att det var, vi badade inte alls. Mamma o pappa fyllde sedvanligt år och vi fikade tårta.
JR och jag köpte Garminsportklockor.
Darr o T var och hälsade på. Vi plockade mycket hallon. Semestern lider mot sitt slut. Vi river ned elen i hallen för att komma vidare. Jag byter plankor runt sovrumsfönstret.
När vi kom hem hade bipolära rättshaveristen till granne varit inne i vår trädgård och satt upp "staketsnöre" för att markera det han tycker är sin tomtgräns. Han låter paranoid meddela att han ska hängna in hela sin tomt.
Augusti
Vi började nytt liv. Vegetariskt, alkoholfritt, sötsakfritt och läsk/bubbelvatrenfritt hela augusti som en test. Jobbet började ju igen, fortfarande i krisavtal med 12,5 timmars pass hela månaden ut. Coronan hade nu klingat av men sjukvården och speciellt vi var urlakade på krafter och vi tog hand om efterdyningarna.
Jag ägnade varje lugn minut i massagefåtöljen och successivt under augusti vände det för mig, jag började må bra av kostomläggningen, så in i helskotta bra!
Träffade barnen och började röra mig lite igen. Började tappa de värsta stress/snask-kilona jag dragit på mig över året. Träffade barnen, vänner och familj lite. Livet börja komma tillbaka kort o gott, vi såg slutet på första ronden i pandemin.
Köpet av Didrikstorp gick äntligen igenom efter 3 års process.
Vi badade för andra och sista gången i slutet av Augusti.
September
Första veckan i september