Serpentinvägen Transfăgărășan och vilda björnar.
Inledde dagen med ett försök till ett gympass. Gymmet var sparsmakat inrett och min inspiration lite för låg. Lite för lågt i tak också för att köra de få maskiner som fanns.
Innan vi gav oss iväg på dagens stora efterlängtade resa och händelse gick vi en sväng på vackra staden Sibiu.
Transfăgărășan var storslagen. Utsedd till världens vackraste väg. Den är 9 mil lång och bara öppen några få månader om året.
Mina bilder gör inget rättvisa och kan inte på långa vägar visa det storslagna i landskapet men kanske ändå kan ge en hint om vad vi upplevde.
Stupen var enorma och bena blev lite gummi av yrsel.
Slutligen var vi uppe på toppen och kunde se ned över allt det snirkliga. Riktigt häftigt att få se och uppleva.
Vi tog en bra stund och bara insöp allt. Här uppe var klimatet kallare, bara ca 12 grader och luften så fräsch och frisk.
Det fanns mer vackert att se och uppleva här uppe.
En förtrollande vacker sjö uppe bland molnen. Det var svårt att se sig mätt på den magiska miljön.
Vi passade på att äta lunch här uppe på en restaurang. 
Sedan följde nedresan som var oslagbar.
Mäktigt att åka nedför i sådana här svängar. I det här läget trodde vi att det här var det häftigaste vi skulle få uppleva denna dag. Det var det inte.
Vi trodde det skett en olycka vid vägen då det stod några motorcyklar mitt i vägen. Döm om vår stora chock när det var en björn vid sidan om vägen. Vi kunde inte tro våra ögon och hanterade det ganska konstigt.
Vi gjorde som ryssarna med motorcyklarna, vi gick ur bilen för att fotografera den. Jag vet faktiskt inte hur vi tänkte men vi var nog i chock.
Sedan körde vi ett par km till och då stod nästa björn vid vägen.
Fy fan vad läskigt.
Ytterligare någon km med på vägen fanns en gigantisk damm.
Tänk om alla människor som var där fattade hur nära de stod alla björnarna.
Vi skyndade vidare till nästa slott vi planerade besöka. Det var då det gick upp för oss vilken fara som verkligen härskade där. Slottet var stängt pga björnarna som tagit död på flera och skadat åtskilliga! Slottet skulle inte öppna för turister förrän björnarna var under kontroll igen. Ja, vi har svårt att smälta vad vi varit med om.
Riktigt skönt att komma ned till en "stad" igen med lite bebyggelse.
Slutligen var vi framme vid vårt mysiga hotell för natten.
Hotel Casa Domneasca, Curtea de Argeş.
Vi fick rummen högst upp bredvid varandra med gemensam balkong där vi satt i den varma sköna kvällen med ett glas vin innan vi gick med till middag på hotellets restaurang.
Vi hade mycket att smälta denna dag. Mer maxat blir det liksom inte!
Sedan var det läggdax till hundarnas ylande... för att skrämma bort björnarna från byarna...
