Barndomsminnen om jul.

Jag ska förklara mig senare varför jag skriver det här.

Jag minns den bruna stora resväskan ovanför städskåpet i tvättstugan.
Den var i mitt minne så stor och ursprungligen min pappas i skin eller skinimitation och hade ett tillhörande skärp runt sig och innehöll till jul alla julklappar mamma hjälpt tomten med. 
 
Vissa år hade vi tomte och jag begrep aldrig vem det var. Det var lite läskigt att inte förstå vem som var tomten. Mamma gjorde alltid den vackraste granen av allas granar, som en Disney med mycket kulor utan larvigt glitter o flaggor. (Jag har nästan hela mitt liv efteråt föraktat glesa granar utan stora kulor med bara glitter och flaggor...självklart förstår jag att det är viktiga minnen för andra men mina minnen sitter i tätheten och kulornas rika antal.)
Mina föräldrar skapade fina julminnen för mig även om vi inte var någon stor släkt. Pappa lagade saftig salt underbar skinka med speciell senap han fortfarande gör med vispgrädde, ättika, socker och Colmanpulver. (Varje jul nu ringer jag pappa och frågar efter de optimala receptproportionerna.)
 
Av farmor fick vi alltid twistpåsar när vi var små och jag kan än idag inte gå förbi twistpåsar utan att tänka på farmor. Jag försöker köpa twistpåsar till jul nuför tiden också men ingen fattar ju grejen med just twisten nu för tiden, det är mitt minne.
 
Ett svagt minne finns från jag var riktigt liten. Att vi var på julen hos farmor och farfar. Åt på finservicen, såg på farfars fioler, såg på Kalle anka, att det fanns en vadderad duk under finduken hos farmor så att porslinet skulle dämpas när de ställdes på bordet. Jag tror det var dukat långbord i deras hall och att min kusin med familj var med.
Ju mer jag tänker på det ju mer minns jag hur farmors och farfars lägenhet såg ut. Jag minns tv-rummet, där balkongen var, farfars skinfotölj, utsikten från vardagsrummet ned på Djulögatan, cykelaffären där nedanför och folkets hus på andra sidan gatan snett till höger.
Farfars frisersalong...
Jag mins den underbara doften i kiosken där man kunde köpa karamellhalsband på andra sidan gatan. Man kunde gå in i kiosken.
Den doften fann jag i vuxen ålder i en annan kiosk i Södertälje och minnet från barndomen slog till hårt. Jag ville bara stå där i luckan och lukta på min barndom...i en kiosk i Södertälje södra.
 
Plötsligt letar sig faktiskt mina minnen fram. Att vara hemma hos farmor och farfar i mitt minne är väldigt länge sedan. Jag tror farfar dog när jag var 6 eller 8 år av en hjärtinfarkt vid lantstället.
Mina minnen därifrån skall jag återkomma till.
Jag minns att det var väldigt långt att åka till Katrineholm i våra Saabar. Jag minns att man låg och sov i baksätet och att det var lite stort att vara uppe så sent när vi åkte hem.
 
Herre Gud, det går inte att stoppa mig. Det glädjer mig verkligen att jag har minnen. De ligger bara så långt bak.
Jag funderar på vad mina pojkar får med sig för minnen? Önskar så otroligt mycket att de bär med sig minnen från något som betytt något, trygghet. Självklart har skiljsmässan gjort att deras minnen blivit trasiga, det som skulle varit stabilt för dem med år efter år återkommande traditioner. Önskar av hela mitt hjärta att de bär med sig trygghet i sina minnen. Jag vill ge dem den täta granen med kulor, hemmagjord knäck...
Mamma och pappa...om ni har något kort från mina minnen, snälla, fotografera av det med mobilen eller scanna in det så jag får kompletera mina minnen med en bild.