Jag piggade på mig lite.
Jag kände mig ganska låg och klen i fredags och såg framför mig att det skulle bli värre. Blev nästan orolig att jag vår på väg att bli deppad.
Det verkade dock vara falskt alarm och den tunga känslan kunde motas bort, eller gick bort av sig själv.
Det är jäkligt lätt att säga till andra att tänka positivt och fokusera positivt men när man försöker tillämpa det på sig själv då är det liksom inte lika lätt.
Att äga sin sinnesstämning funkar bara när man mår som vanligt och inte är låg.
På lördagen när jag vaknade tänkte jag ändå att jag skulle försöka välja styrka och glädje i stället för martyrlikt känna mig sjuk och låg.
Jag hängde med JR till gymmet och tänkte ut en plan att börja coreträna och strukturera upp mig från 1:a september. Lägga upp en plan att hålla mig till ifall jag skulle till att börja bli deppig utan anledning.
Jag sprang också 5 km för att känna att jag hade kommandot över mig själv.
JR plockade ut det som nu är det färdiga skalet till hans Audi sportquattro ur garaget då det äntligen var dags att skicka den på den slutgiltiga spacklingen och lackering.
Han har sett fram emot detta länge.
När den kommer tillbaka i ett stycke och helt vit sedan kommer han börja meka i motorn och allt det som gör att det blir en racebil.
Sedan blev jag liksom som vanligt i psyket igen och ljudboken (just nu Jackie Ferms självbiografi ,Lars Inge Svartenbrants dotter) åkte in i öronen och jag började klippa häckarna för andra gången denna sommar.
Jag har också klippt gräset denna helg och alla blomlådor och krukor är nu ett minne blott.
Hösten kan börja, jag är redo.
Jag har en plan att hålla mig i!
Oj, jag höll på att glömma det viktigaste!
I lördags kväll bestämde vi att S skulle komma hem till oss på söndagen!
Herregud, vi har ju inte haft kontakt på säkert 10 år (förutom då vi träffades i Sparreholm i somras) och det är så roligt att vi återupptagit kontakten igen på riktigt!
Känns så härligt, min saknade bästis är tillbaka i mitt liv!
Det var absolut inte så att vi på något sätt blev ovänner då för länge sedan utan vi kom bara in i olika faser i våra liv.
Nu är vi liksom på samma ställe igen och vi har så mycket att prata ikapp och det är jätteroligt! Jag är sjukt stolt över det hon åstadkommit, hon gör saker hon inte vågar! Grymt!