Lidingö tjejlopp 2013!
Så var det då slutligen dags!
Succesivt har min nervositet byggts på och upp inför detta.
Det är konstigt med mig...jag behöver lopp som morot för att träna men när det drar ihop sig för lopp med prestation blir min ångest så stor.
Magen slutade funka minst 3 dagar innan loppet och min strörsta rädsla denna gång var om det fanns toa under loppet.
Kände mig som en stor sten som var bombsäker på att explodera efter 4 km!
Nu inträffade ju inget av det där utan när starten gick försökte jag inbilla mig att jag bara var ute och joggade i största allmänhet...
Det gick ju så där...så mycket damer som blockerade vägen och de gick av och till och då trodde min hjärna att jag också fick göra det...grrrr....borde ha kämpat lite hårdare...
Hur som helst så var det underbart roligt att träffa väninnorna igen och det var ju slutligen dags för oss att i och med detta lopp slutföra vår Tjejklassiker som vi kämpat med under året.
Mkt glädjande var att Camilla kom ned från hemstaden och sprang med oss och hon tog ordentligt personrekord på milen och jag vill härmed gratulera med en kram!!!!
Nu Camilla är du fast i vårt tjejgäng och kan inte komma loss!
Vi ska snärja dig hårt med aktiviteter!
Här är resten av brudarna som bodde med oss i den där källaren under Tjej-Vättern!
Shit vad tjock jag ser ut på bilderna. Antar att det beror på att jag är det också men lite hjälpte nog dagens outfit till...
Jag hade på mig:
-Mössa
-Vantar
-löpar-bh
-2 långärmade underställströjor
-En dunväst
-en skidjacka
-en tjock vadderad väst ytterst
-småbyxor
-långklasonger
-löpartights
-strumpor
-skor
....Då får man se lite fluffig ut va :-) ?
Sen att jag hade på tok för mycket på mig under själva löpningen tillskriver jag också loppnervositeten...
Loppet gick i varje fall bättre än jag vågade hoppats, jag gallopperade riktigt fint på slutet men borde ha börjat med det långt tidigare så kanske jag hade klarat denna backiga mil på under timmen.
Nu blev det 1 timme och 49 sekunder.
Får väl göra om och göra rätt nästa år.
Ett stort grattis till Mia på 58 min och Carina på obegripliga 53 minuter!
Riktigt glada och nöjda kvinnor är vi nu med tjejklassikern i vår hand!
Mot nya mål!
Åh, vad gullig du är! Jag är så glad att jag fick vara med i ert härliga gäng, kände mig så välkommen. :)
Det var en kanonbra dag och jag förstår inte hur man överhuvudtaget kan springa fortare än jag gjorde - det känns omöjligt för mig, men ni är superduktiga hela gänget!
Konstigt nog kände jag mig knappt nervös alls i går, jag brukar vara hur hispig som helst.
Nästa höst tar vi Lidingöhalvan tillsammans i alla fall, det är säkert!
Jag är ledig i dag efter lördagsjobb och det är verkligen skönt, känner seg i både kropp och själ. Hoppas att allt är bra med dig.
Kram!