Cykelvasan öppet spår 2017

Jag kan väl inleda med att säga att vi klarade det! Det var inte gjort i en handvändning för oss utan det var svett, kämpa och lida som gällde för oss. Det var riktigt kul att göra det här tillsammans. Vi hade olika starka och svaga sidor men beslutade göra det helt tillsammana.
Vi åkte i mål hand i han över mållinjen på sekunden exakt samma tid.
Här är innan loppet, när vi precis stått i den långa kön för att lasta på våra cyklar som skulle åka lastbil upp till starten i Sälen. Vi åkte buss bakom. Det var till och med jobbigt att åka buss den långa sträckan!
Innan start satt vi i gräset och åt pannkakor med socker som vi haft med oss hemifrån.
Det var en av sommarens vackraste dagar. Vilken jäkla tur vi hade med vädret!
Sen bar det då iväg. Det var fruktansvärda backar både uppför och nedför. JR var sjukt stark första halvan av loppet och fick stå och fika för att vänta på mig längre stunder i kontrollerna. Han träffade massor av folk att snacka med och ju längre loppet led, ju fler kompisar att prata och skratta med i solskenet fick vi.
Så här såg den huvudsakliga kosten ut över dagen med tillägg av resorb. Blåbärsoppa, saltgurka, vatten och solbullar.
När halva loppet gått började min kedja hoppa av. 3 ggr hände det under loppet och 2 av dessa gångerna var det riktigt illa, att den fastnade riktigt svårt så jag tänkte att det kanske var slut där och då för min del men jag hankade mig fram och nu var det inte längre jag som var sist för JR fick svåra problem med kramper och sendrag i låren. Först ordentligt så att han föll av och blev liggande att stretch med en annan gubbe som hade samma problem. Därefter kom kramperna allt tätare, ca var 5:e km. Alla åkte om oss men vad kunde vi göra. 
Det var bara för JR att hoppa av och sträcka så fort det började komma. När det var 5 km kvar kom det kramp som en explosion i ena benet som ställde sig rakt ut.
Han bara skrek och ramlade rakt av cykeln in i skogen och det var tur han hade hjälm. Detta har jag inget kort på men nu var goda råd dyra att vi skulle komma över mållinjen. 
 
Slutligen kunde vi hand i hand åka över mållinjen 6 timmar, 12 minuter och 25 sekunder efter start.
En timme av detta var fika, ganska mycket körde vi på bra men sedan hade vi tid med kedjor och kramp. Vi är ändå väldigt nöjda och glada över denna trevlig tuffa dag. Vi hade väldigt roligt tillsammans.
Sedan började en svår kamp att få tag i glutenfri mat. Tillslut fick det bli en Sibylla mosbricka då vårt hotell stängt sin middag. JR var väldigt nöjd att han fick tag i ytterligare ett par matskedar bostongurka efter dagens frossande i saltgurka.
Jo just ja, vi tvättade cyklarna efteråt också.
Efter att ha tittat lite solnedgång vid Siljan och en dusch blev vi inte allt för långrandigt vakna.
Väldigt trevligt hotell och superfrin frukost.
 

Stockholm Marathon 2017, mitt andra!

Jag är stolt över mig själv. Det gick ju inte så fort men det gick stabilt och jag kämpade! 
Några minuter långsammare än förra året men fortfarande under 5 timmar.
Det är är en bild från första gången vi sprang upp på den skräckinjagande Västerbron. 
Här är innan när jag precis smörjt in tårna rikligt i Vasselin. Jag kan verkligen säga att det var en mycket bra sak att göra, fick inga blåsor, det gjorde underverk!
2 par nya Asics köpte jag på Expot. Bra priser att köpa dojor där.
Sonen körde mig in i morse och maken hämtade mig efteråt.
Dagens målbild. Känns starkt att få springa in på Stadion, att min prestation gör att jag får springa in där.
Så här ser det ut när man springer in på Stadion.
Det är faktiskt otroligt hur gott saltgurka är bara på Marathon! Man riktigt suktar efter saltgurka just då men aldrig annars.
Runkeeper skötte inte riktigt sitt jobb, stängde av sig när jag gick på toa 3 min och så.
Fan vad många kilometrar jag sprang idag. Helt sjukt faktiskt.
Nedan följer lite bilder från starten.
 
 

WHHM 2017.

På ren svenska, fy fan vad kallt och hemskt väder det var idag.
Flaggorna stod rakt ut i blåsten och man undrade verkligen vad man givit sig in på!
Det är jobbigt nog som det är att springa en halvmara utan att det behöver vara storm också!
Jag väntade i detta tält en timme drygt innan start.
Eftersom det var extrapris för oss som sprang idag på höstens Stockholm Halvmaraton 2017 råkade jag köpa det och anmäla mig till det också...Stön vad jobbigt jag är.
Man var inte vacker idag heller...
Äntligen hittade jag systrarna E och A i toa-kön.
Här fryser vi ganska ordentligt.
Strax innan start.
Vi skickade iväg snabba E lite före. Hon var grymt snabb på 2:04! Stolt över henne!
Jag och A sprang sida vid sida genom hela loppet och vi gjorde det på ca 2:18, jag har inte kollat tiden närmare men våra klockor sade det. Jag trodde och hoppades att det skulle gått lite bättre men jag var inte stark idag, vi slet hårt för den tiden och det var så trevligt att kämpa sida vid sida med A.  Jag var slut. Hade mkt högre puls hela loppet än jag brukar ha.
I mål fick vi Armband som medalj.
JR och D var snälla och hejade in oss i mål och hämtade mig.
 
 
 

Tunnelrun Citybanan 2017 och Grattis C 45 år!

 
I slutet av förra veckan fick man åka in till Odenplans tunelbanestation och hämta ut sitt startkit till Tunnel run 2017 Citybanan.
På lördagen var det dags att på morgonen åka in tilll stan för att springa det nästan 8 km långa  loppet i tunnlarna för nya citybanan innan de slår på trafiken. 
I toakön mötte jag upp bland andra Mia och Maria! 
Ganska kallt var det denna morgon, friska vindar och +2 grader men jättefint väder ändå.
Till start hade valts kläder med omsorg.
Överdragskläderna som man bar innan start gick om man ville till Stadsmissionens klädinsamling så vad kunde passa bättre då än att JR städat ut sin garderob dagarna innan. Jag var fullproppad med hans gamla för mig ganska stora kläder som jag sedan rev av mig till förmån för klädinsamlingen.
Start och mål låg inte på samma ställe så man kunde inte lämna in väskor där...eller kunde och kunde kunde man väl men det var ett dåligt upplägg att åka till baka till Solna Karolinska efter loppet.
På medborgarplatsen på söder låg mål och där lämnade jag på vägen till start in min ryggsäck med kläder för efteråt. Som sagt en riktigt kall och frisk morgon!
Den här selfien som jag och Maria pysslade med innan start höll på att kosta oss startskottet...eller man kan väl säga att det gjorde det för vi missade gå in i vår fålla innan start och fick smita in under banden och hamnade sist i vår startgrupp vilket gjorde att det blev väldigt trångt den första km. Shit vad klantigt men vad gjorde vi inte för Instagram :-)
Maria och jag sprang ihop i skönt trevligt tempo de första 3-4 km sedan råkade vi komma ifrån varnadra. 
Det var fint och coolt i tunnnlarna och vi sprang i en servicetunnel till järnvägstunneln som gick precis bredvid tågtunneln. Skönt att veta att det finns stora räddningstunnlar där nere i underjorden.
Vi kom värdigt imål allesammans och ett extra grattis till C som gjorde det hela på 37 imponerande minuter och det var på hans 45-års dag! Grattis C.
På kvällen sedan var vi hembjudna till Mia och C på jättetrevlig födelsedagsfest!
Jag tog många skeva bilder men det var med Mias kamera så jag har tyvärr inga bilder från den trevliga kvällen som gick i våfflornas tecken då det också var våffeldagen!
 
 
 
 
 
 

Stockholm Halvmaraton i lördags.

I lördags, vilket fantastiskt väder denna septemberdag, stod jag och E på startlinjen till Stockholm Halvmaraton 2016. Vi var nervösa för vi var egentligen inte helt iform för denna utmaning. 
När vi väl sprang kändes det helt ok. Det var ovanligt jobbigt för värmen var intensiv. Vi tuffade på sida vid sida hela loppet och jag trodde på allvar att vi höll ett tempo att ramla in i mål på 2:15.
Men nej då...banan verkade vara 1 km extra lång? Och det tog 2:20 för oss att komma i mål. Kanske var vi mer utmattade än vi trodde men jag vet inte? Vi bet ihop och kämpade sida vid sida. Vi sprang över mållinjen hand i hand! Fasen vad bra vi var! 
Ser man hur varma av hettan och välgödda av all sportdryck vi är? Idag måndag väger jag 3 kg mer än dagen innan loppet. Jag är typ saltförgiftad! Bättrade på det hela med en pizza på söndagskvällen.
Nästa år ska vi kapa 5 min på tiden och 5 kg runt höfterna. Jag är ju bara fluffig men E har ju just fött barn så hon är ju grym som fixat denna utmaning 5 månader efter förlossningen! Respekt!
Nästa Halvmara blir den 22 april. Detta är startskottet för höstens och vinterns träning och att ta hand om mig själv! 
 

Bellmanstfetten 2016!

Tyvärr blev det bara ett lag från vår firma i år. Men vilket lag sedan, helt toppen!
 Fina picknicken man fick var riktigt god i år.
Vädret var väldigt varierande. Först kallt men det var vi beredda på.
När bonusdottern D som förstärkte vårt lag  sprang iväg sken solen men det gick snabbt över och himlen öppnade sig något alldeles enermt. Jag led med henne, tänkte att det där blir för mycket för henne som inte tränat så mycket än.
Döm om min förvåning och stolthet när hon sprang in de 5 km på 31 minuter och lämnade över stafettpinnen!
Sedan kom olika väder i parti och minut och avlöste varandra. Molnfenomen och regnbågar och en underbar solnedgång.
 
 
 
 
 En riktigt bra kväll! JR kom och hämtade oss och det var skönt att få skjuts hem. Kalla blöta och glada. Jag stolt över D som en tupp! 
...ja ja...min tid på 27 var jag också nöjd med!

Stockholm Marathon 2016!

Känslan är stark! 
Större stolthet över mig själv än jag trodde. Jag klarade det! 
Att springa de obegripligt långa dryga 4,2 milen i värme o sol till råga på allt!
Jag trotsade min rädsla och gick till start!
Jag genomförde det och känslan när man faktiskt såg Stadion att jag hade klarat målet! Jag gjorde mig ingen brådska, tog fram mobilen och tog 2 kort.
Hjärnan var inte på topp kanske på max 5 % av ursprungligt denna stund .
Kroppen dock i förvånansvärt okay skick. Inte så jätteont.
Min tid blev 4:53:45 om jag inte minns fel vilket är några sekunders avvikelse från min planerade tid.
Ändå sket jag fullkomligt i tiden och gick helt på känslan. Jag joggade hela vägen utom under ett toalettbesök på Djurgården vid 2 mil, det tog 3 minuter med kötid.
Sedan gick jag de stegen utmed vätskeborden då jag drack sportdryck. Annars sprang  jag allt.
Jag var långt ifrån sämst kunde jag se utan en helt vanlig medelmåttakämpare. Jag är sjukt stolt!!!
Jag får väl ta det lite från början.
Studentfirande hela fredagen så jag hann inte ha stress och ångest för loppet.
På lördagsmorgon ringde klockan 8:00 och jag gick bara  upp, packade, kokade ägg och sade till JR: Jag ska kriga!
Sedan gick jag. På bilden ovan äter jag 2 ägg vid bajamajorna vid starten :-D Riktigt smakfullt val av ätställe!
 
Jag mötte en annan ensam tjej som var i samma  startgrupp så vi slog följe mot start o stöttade varandra. 
I förhållande till Göteborgsvarvet trängsel med 70 000 deltagare var detta med 16000 rena paradiset. Lite köer i starten efter som det bara fanns 2 startfält men annars gott om faciliteter och Inga köer till väskinlämning och så.
Jag köpte ett par nya skor på expon. Ett par Asics Kayano för 1300 i stället  för 1900.
De skall springas in EFTER loppet .
Mina gamla, de jag sprang i är helt slut o JR limmade ihop dem med snabblim kvällen innan loppet för att de skulle hålla under loppet.
Hur som helst. Starten gick och jag tog det så lugnt o stabilt.
De 3 första milen gick så otroligt smärtfritt. Jag var hela tiden beredd på o psykisk eller fysisk motgång men egentligen hände inget.
Vid 3,5 mil började hjärnan spöka lite som hallucinationer om potatisgratäng mm.
Jag slutade dock aldrig att jogga o hade Inga problem med hjärta eller flås. Inga smärtor. Tog en förebyggande Alvedon efter 2 mil.
Vid 3,7 mil kände jag hur några snabba tårar skjöt upp ur ögonen och att jag var obalanserad i psyket och att det ändå började bli obekvämt. 
Det kändes aldrig som om jag behövde kriga så hårt. Bara fullfölja och våga. Jag blev lite orolig över att törstkänslan försvann och jag tänkte att jag kanske började få solsting.
Man  fick medaljen, denna vattenflaska och en Finisher-tröja vid mål. Det kändes stort .
 
JR hämtade mig på Stadion efteråt. Han ville vara på loppet och heja men jag hade inte självförtroende nog att tro att jag skulle klara det så jag ville bara att han skulle hämta mig efteråt.
Jag åt en halv pizza och stupade sedan i soffan med benen högt. Var lite stel sedan det första dygnet men ändå helt ok.
Och så här såg resultatet ut. Kanske inte så stort för mänskligheten men ett stort steg för mig! Jag kommer troligen minnas denna dag så länge jag lever. 
Så här såg min runkeeper ut efter loppet. Galet många kilometrar!
 

Göteborgsvarvet förra helgen.

 Men hur har jag glömt att blogga? Jag verkar liksom komma efter ibland. Förra helgen åkte vi ju ned till Göteborg för att spring Halvmaran Göteborgsvarvet 2,1 mil.
Riktigt mysigt att träffa tjejerna igen och ha en av våra tjejträffar!
Första kvällen när vi kom ned gick vi till en pizzeria och grundade med vatten, pizza och pasta.
Vi hämtade nummerlapparna och installerade oss på hotellet Gothia Tower som låg mitt i centrum för löpareventet.
Riktigt flott och fint var det. Vi gick runt på mässan där det såldes idrottsprylar innan det var dags för att sova.
Även nästa dag gick vi runt där och shoppade lite.
På lördagförmiddagen grundade jag med chokladboll och tå-tejpning.
Frukostarna på hotellet var helt i vår smak, rikliga och fräscha!
 
Sedan bar det på eftermiddagen av till start.
Vädret var helt okay men blev sämre ju längre dagen gick.
Jag hade fått för mig att det skulle vara ett jobbigt lopp och jag tog det kanske lite för lugnt för jag var inte totalt död när jag kom i mål. 
Jag ångrar mig lite men jag vet inte...sprang på 2:10 och det är ju en helt normal tid för mig. 
Mia däremot var helt fantastisk och sprang på flera minuter under 2 timmar!!! Jag är så stolt över henne och hennes prestation! 
Så träffade jag den här jäntan ochså! Lina! Saknar henne mycket eftersom hon bor i Göteborg nu. Hon sprang på 1:55! Grymt det också! 
 På kvällen efteråt åt vi god och trevlig middag på hotellet!
 
Japp! Jag fick pizza även denna dag! När en pizza är så där oflottig och välgjord men strakare ostar...mums!!!!
 Man kan inte beskylla oss för att vara nattsuddare utan vi gick sedan hem och snackade tjejsnack på hotellrummet till sena natten. Mkt trevligt!
Nästa dg promenerade vi runt i centrum, speciellt länge i Trägårdsföreningen som var en fantastiskt vacker park.
 
Vi fotograferad blommor och åt glass.
 Jag fotograferade med mobilen och min lillkamera.
Mia hade nya finkameran med. Jag var lite avis på Mia som hade finkameran. 
Nä, nu har jag så klart mer saker att blogga, jag ligger efter. Ge mig en spark i baken!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Women's Health Halvmarathon 2016

 Jag var inte säker på att jag var helt redo konditionsmässigt endast 8 veckor efter operationen men beslutade mig ändå för att lugnt och stillsamt försöka ta mig runt det 3:e Womens Helth Halvmarathon.
 
Jag har ju varit med på de 2 första och tänkte försöka vara med varje år tills döden skiljer mig åt från det. Vore ju häftigt att vara 80 år och med i leken :-)
 
 
Stabilt som ett lokomotiv i mjuka 6:20 min/km-fart tuffade jag runt och kände mig inte ens särskilt trött ens efter loppet. Det gick så stabilt och kontrollerat och framförallt ohetsigt. Helt avslappnat.
Jag kanske glömde säga att det regnade, haglade och snöade stundtals samt var isande kallt.
Jag hade utöver varma kläder också en helt tät regnjacka på mig vilket bara var optimalt när det kom nederbörd.
JR och D stog troget i mål och hejade på mig!
Så här ser det ut precis innan startskottet går. I år ställde jag mig i den absolut sista startgtruppen för oss som tänkte ta det riktigt lugnt.
 
 Innan jag kom fram till Djurgården på morgonen stannade jag till i Kungsan och bara insöp lite extra av blomningen.
Vid busshållsplatsen där träffade jag en kvinna från Allingsås som också skulle springa loppet. Vi 2 höll sedan ihop i föreberedelsena och i de första 5 km.
Kul att man alltid träffar någon ny kompis på de där loppen.
 Fastän tiden är nästan 10 min sämre än min bästa halvmara känner jag mig riktigt nöjd med resultatet och loppet. Kanske blev det så för att jag just inte hetsade alls utan bara sprang lungt och opressat.
 
Kanske ska jag framöver skita i att pressa mig och ha dåligt samvete att jag inte gjort mitt bästa... visst, jag hade kanske kunnat springa lite hårdare denna gång också men då kanske jag inte hade hunnit tänka igenom hur jag vill skärpa mig med häsan och glädja mig åt att våren är på ingång och hur man kan göra för att må riktigt bra!
 
 
 

Bellmanstafetten 2015.

 I
I onsdags kväll var det dags för den årliga Bellmanstafetten, löparstafetten där 5 i varje lag springer 5 km var. 100-tals firmor är med och springer. Ett fint sätt att bejaka god hälsa på arbetsplatser.
I år var det underbart soligt och nästan för varmt att springa hur man nu kan klaga på det :-)?
Vi brukar ställa upp med 3 lag varje år från mitt jobb och så även i år.
Alla är inte med på denna bild eftersom folk redan är ute i stafetten och springer! Vi var grymma i år...också och picknicken var riktigt god!
Det här är riktigt mysiga stunder med fina jobbarkompisar! Hoppas vi blir ännu fler lag nästa år!