Såg med sömniga ögon.
"Det vackraste ser man inte med sina ögon utan med sitt hjärta" (Den lilla prinsen)
Det vackraste i morse kan jag omöjligt ha sett med mina trötta ögon utan med min mobilkamera.
Jag hade jobbat natt och skulle kl 8.00 lämna in bilen på lackverkstaden för att få de där skadorna åtgärdade som någon gjort på min bil.
Jag lämnade helt flummig i skallen som man är efter nattjobb in bilen och fick skjuts ned till en pendeltågsstation.
Åkte tåget till min station och började sedan gå mot hemma.
Jag nästan vinglade framåt men på nägot sätt kunde jag ta in hur fantastiskt vacker frosten låg på de ännu lite röda och gröna löven.
Hur till och med visset är vackert.
Någon sade till mig att det var en så förfärligt mörk och hemsk höst.
Jag stod som ett frågetecken?
Jag tycker denna höst varit otroligt vacker.
Antagligen mår jag väldigt bra om jag ser det så? Men visst har den väl varit enastående färgrik, behaglig och vacker?
Och nu till mina tankar om det som Syrran pratar om.
Att längta.
Vad skulle jag vilja?
Vad längtar jag efter om man fick drömma? Hon drömmer om raggsockor i en stuga och jag förstår känslan.
Jag skule då vilja att dagarna var längre.Så där som när man var liten.
När en dag och en vecka var oändlig.
När man inte redan på morgonen visste vad dagen skulle innehålla.
Jag skulle vilja ha utrymme i mitt liv att bara skrota runt mer hemma.
Maja...hon kan konsten att njuta hon!
Det kan stora sonen också.
Jag ska bli bättre även om jag mår väldigt bra!
Sköna bilder allihopa!!!!