Saknad 2 år.
I morse när jag skulle gå till jobbet tittade jag ut genom fönstret.
På grillen satt en helt röd fågel.
Vi, fågeln och jag tittade på varandra länge och jag kände stark känsla av en hälsning och härvaro av Siv.
Jag ser JRS saknad av mamma ofta. Jag ser smärtan att inte kunna prata mer.
Jag är glad att D är så stor att hon har starka fina minnen av Siv.
Hon är så saknad.
Idag är det 2 år sedan hon somnade in och vi besökte hennes grav i kväll med rosor och ljus.
Jag sprang en halvmara dit till hennes ära.
2.1 mil var det hemmifrån oss till graven.
Jag tänker ofta att Siv sitter på ett moln eller ett hustak och dinglar med benen och hejar på mig när jag springer. Hon ler.
Hon vill att jag ser till att JR och D är lyckliga och har det bra.
Det ska jag.
Jag sprang inte så fort...Mia, om du saknade Chivve lördag kväll 17-19 så var han mig :-)
Det gjorde dock inte så ont någon stans och var inte så jobbigt som jag minns att det var de förra gångerna. Nästan värre att springa runt sjön dagligdags.
En röd fågel?? Ja saknaden efter en älskad person är svår. Kram