Näsblod och hönshusbygget.
På jobbet på tisdagsnatten så nös jag en gång. Näsblodet började spruta ur både mun o näsa och jag fick inte stopp på det så jag blev tvungen att uppsöka akuten som stoppade det med adrenalinkompresser och sedan tamponad. Tamponaden skulle sitta till fre kväll.
Jag blev på riktigt lite vek av detta. Jag hatar näsblödningar. När jag gick hem från jobbet på morgonen kände jag mig vingklippt.
När jag vaknade på eftermiddagen gick jag mest försiktigt runt och försöker röra mig stillsamt och inte lyfta något eller anstränga mig det allra minsta.
JR höll på i trädgården med allt möjligt och hade god hjälp av hönor och hundar.
Alla hjälper till att gräva utom matte.
Det smartaste JR gjorde var att sätta dragkrok på gräsklipparens uppsamlare och sätta den på fyrhjulingen. Nu jäklar blev det åka av, den gjorde helt rent på löv där han åkte fram. Det är ju en borste iden som liksom borstar gräsmattan. Ni må tro att JR såg nöjd ut av uppfinningen.
Hönsen hjälpte till att fixa blomlådorna inför vinterförvaringen. Går det att få blomlådor att överleva en vinter?
Det enda jag gjorde var att försöka introducera två av de nykläckta kycklingarna för ruvhönan Saga. Det gick inte alls. När jag kom ut nästa gång för att kolla till att det gick bra var en ihjälpickad och den andra sprang runt ensam o rädd. Jag lyckades rädda den ena. Där och då beslutade JR och jag att dessa nya kycklingar skulle växa upp med oss tvåbenta som hönsmammor. Det blir jobbiga veckor framöver men vi har inget val, hon får inte hugga ihjäl fler. Det är inte hennes fel, hon var inte redo, hon är ju förstföderska. Jag lade nu under henne 4 riktiga ägg så får vi se hur det går om 21 dagar, av golfbollar a hon ruvar hittils lär det inte blir mycket till avkommor. Det kanske går bra om hon får sköta det hela vägen själv. Det är ju typ omöjligt att få dem sluta ruva när de väl bestämt sig.
Vi kollade på tv, klappade kycklingar och eldade brasa.
